Nyheter
Vattenfall AB läcker miljarder som ett såll
Anna Borg tar hem jämställdhetspris.
En uppenbart stolt VD. Prisad för sådant som i dagens Sverige står högt på agendan snarare än ett skickligt ledarskap för ett företag med 30 000 anställda och med en omsättning 2022 på 240 miljarder kronor. Helägt av svenska folket. Q2 2023 ökar omsättningen med 13,6 miljarder jämfört med Q2 2022 och ändå sjunker resultatet med 14,7 miljarder till förlust 2,8 miljarder. I det ligger en förlust från havsbaserad vindkraftprojektet Norfolk Boreas med 5,5 miljarder. Bra i alla fall att inse det tokiga med att kasta goda pengar efter dåliga, men vad med Kriegers Flak och Kattegatt Syd med flera? Förutsättningarna är i stort sett lika.
Listan över dåliga beslut och affärer är lång. Det är häpnadsväckande att den fått bli så lång utan konsekvenser varken för bolagets ledning eller den strategi, som politiken pekat ut.
- NUON-affären. Priset 89 miljarder kronor var dubbelt mot värdet.
- Brunkolet i Tyskland i stort sett skänktes bort. Värderades till 6 miljarder omgående.
- Ett nytt stenkolskraftverk i Moorburg stängdes redan efter fem års drift. 29 miljarder borta.
- Reaktorer redo för minst tjugo års stabil leverans av el stängdes i förtid. Återanskaffning är nödvändig.
- Norfolk Boreas havsbaserade vindkraftprojekt. Förlust 5,5 miljarder.
Förlustaffärer, gigantiska nedskrivningar av tillgångar och bortslarvade intjäningsmöjligheter har kostat folkhushållet minst 200 miljarder på mindre än ett decennium. Inte nog med det. Onödigt stort underskott på effekt har också drabbat konsumenterna både på elpriset och och i förlängningen också inflationen. Lägg sedan till cirka 100 miljarder för att ersätta R1 och R2 med samma effekt. (vidare nedan)
VD:s månadslön 1,75 miljoner är tio gånger statsministerns. Chef för en verksamhet som år från år levererar sjunkande resultat.
Även om detta är häpnadsväckande uppgifter är ändå den stora frågan – Hur ser framtiden ut för vår egen energijätte?
Det finns ingen chans att solpaneler, photo-voltage, kan ge lönsamhet på breddgrader norr om alperna, utan subventioner. Ger mest när vi behöver minst. Av årsproduktionen levererar solpaneler enligt Vattenfall själva mellan 1 och 2 % per vintermånad december, januari och februari. Till kraftbalansen bidrar de med noll. Toppbelastningen är vanligen före soluppgången med ett smällkallt februarihögtryck.
Där dök det upp 0,2 till 0,4 TWh ytterligare behov av fossilfri el. Jätte jämfört med anläggningar som finns, men jämför vad vätgasstålen kräver – 80 TWh. Nämner det bara för proportionerna.
Ett övertydligt och pinsamt exempel på kommunikatörernas segertåg i samhället. Ett stort energiföretag representeras av fotomodeller medan ingenjörerna göms undan. De kanske skäms? Först och främst måste det verka bra att sälja till allmänheten. Sedan får vi hoppas det fungerar. Vägs ände borde vara nära nu.
När det finns ett klaver att sätta foten i förefaller det vara oemotståndligt. Raden av klavertramp har varit bedövande lång.
Köpet av NUON trots varningar om för högt pris blev den katastrof, som kunde undvikits. Priset 89 miljarder kronor var dubbelt för högt enligt vettiga kalkyler. Nedskrivning av värdet fick snabbt göras. Intäkterna räckte inte till bokfört kapital.
Tyska brunkolet är en annan sorglig historia. Alla minns väl Gustav Fridolins viftande med kolbiten i valrörelsen. Det sades att Vattenfall ville sälja brunkolstillgångarna och regeringens företrädare Mikael Damberg godkände att de fick göra så. – Affären är både av strategisk vikt för företaget och är det finansiellt bästa, säger Damberg.
Den strategiska vikten låg i att kunna redovisa att man minskade sina koldioxidutsläpp från 80 miljoner ton till cirka 23 miljoner ton, samtidigt frigöra resurser för satsningar på förnybart.
Tyskland klarar sig inte utan kolet och den tjeckiska energikoncernen visade raskt att börsvärdet flerfaldigades. Vattenfall sålde för 14 MEUR och redan 2020 värderades det tjeckiska bolaget till 1246 MEUR. Med avkastningen de nya ägarna fått hade man haft mer att satsa på förnybart! Om nu det var det viktiga.
Hur har det gått med Vattenfalls brunkolstillgångar i Tyskland? – Klimatupplysningen
(Elsa Widding.)
Moorburg. Vattenfall beslutade år 2006 att stenkolskraftverket skulle byggas. Det tog cirka 10 år istället för normala 5-6 år. Sommaren 2016 då kraftverket kördes för fullt, konstaterades att kostnaden hade stigit till 29 miljarder kronor, 3 miljarder över ursprungskalkylen. Nedskrivningar på 13,7 miljarder kronor hade då redan gjorts, med risk för ytterligare 2 miljarder kronor i nedskrivning. Kraftverket stängdes 7 juli 2021 efter att ha bedömts som ej systemkritiskt, efter bara fem års drift.
Stängningen av Ringhals reaktorerna R 1 och R 2 ska vi syna lite närmare.
Alla dessa felbeslut har ett par gemensamma nämnare. Brister i förmåga att förstå den marknad de verkar i samt brist på integritet i förhållande till den politiska makten, vilken färgblandning den än bestått av.
Stängningen av de båda reaktorerna är det senaste riktigt dåliga beslutet. ( Trots 5,5 miljarder i förlust vid Norfolk är det i jämförelse ett klokt beslut, att inte kasta goda pengar efter dåliga.) Med frenesi har politikerna hävdat att de inte alls ligger bakom avvecklingen, utan det var kommersiella orsaker bakom beslutet. Det bekräftar möjligtvis VF-ledningens inkompetens. Verklighetens siffror visar att detta är nonsens för att inte säga rena lögner. Intjäningsförmågan för R1 och R2 låg i storleksordningen 40 miljarder per år framåt. Det är spel för galleriet. Händelseförloppet får anses klarlagt och i grunden är det att S/MP-regeringen ökade effektskatten och drev en tydlig politik för 100 % förnybart. Ingen kan investera i energiproduktion med så kort sikt som 2045 – 2050 när det tar bästa fall 8 -10 från beslut till inkoppling på nätet. Hur skulle man då ha agerat?
Båda reaktorerna var uppgraderade och skulle med små kompletteringar kunnat köras i ytterligare tjugo år. Med Vattenfalls stolta reklam fossilfria inom en generation och vetskap om klimatambitionerna behövs inga genier för att inse att kärnkraft är nödvändig.
Vattenfall vill stänga Ringhals 1 och 2 i förtid | SvD
R1 och R2 hade ett löjligt lågt bokfört restvärde. Att ersätta dem med ny kärnkraft är inte så enkelt att veta kostnaden för, men använd medeltalet av Carl Berglöfs (länken) siffror – 60 miljoner per MW. Drygt 100 miljarder kronor i återanskaffningsvärde.
En rimligare utveckling vore att bygga nya reaktorer som de Sydkorea byggt i Barakah 2018. De har 1400 MW effekt och kostade 60 miljarder kronor styck. (Blomgren). Säg 70 miljarder nu fem år senare. 140 miljarder är mer pengar, men mycket mer effekt. 50 miljoner kronor per MW.
Vattenfall försatte sig i samma situation som med brunkolet. Avhände sig intäktsmöjligheter i mångmiljardklassen. Dock med skillnaden att ingen annan tog hand om den. Istället uppstod underskott av effekt i det svenska elsystemet och därmed oacceptabla elpriser. Enligt Elforsk 40 – 50 % högre i SE4 än de behövt vara.
Konsekvenserna blir svårbegripliga, särskilt för allmänheten. För Vattenfall försummades stora intäkter. Det lindrades något att de med sitt agerande fick mer betalt för det de har kvar att sälja. För elkonsumenterna blev elpriset så högt att smällen måste mildras med elstöd på 55 miljarder.
Grovt räknat schabblas 40 miljarder i vinst per år bort och folks elräkningar drabbas med 50 miljarder per år.
Vattenfall måste ruskas om och reformeras top / down
Kärnkraft, som allt fler inser att några fossilfria planer är omöjliga förutan, hanteras som något katten släpat in. Där måste bli ändring.
Alla Vattenfalls kapitalintensiva engagemang är sådana, som med stor sannolikhet inte någonsin kan infria det avkastningskrav som ställs. Satsningar som vätgasprojekt, vätgasstål som del i projekten, havsbaserad vindkraft, solenergi i Tyskland.
Utifrån sett en lekstuga som vi inte har råd med längre. Den majoritet regeringen vilar på i de här frågorna är grundlagd i Tidö-avtalet. Att elabonnenterna eller skattebetalarna inte ska stå för landanslutning av havsbaserad vindkraft står i klartext. En uppmaning till Energi- och näringsminister, samt vice statsminister Ebba Busch. Det kommer att krävas hårda nypor för hålla den linjen. Det kommer att fällas krokodiltårar över ”risken” att Vattenfall inte kan genomföra Kriegers flak. Då går väl inte Kattegatt Syd heller. Och varför skulle de gå bättre än Norfolk Boreas?
Så här kan vi naturligtvis inte ha det. Näringslivets övriga utveckling och nyetableringar ska inte i ett högteknologiskt land ens behöva fundera på om det finns el till konkurrenskraftig kostnad. Det har varit grunden för vår välståndsuppbyggnad. Inte ens den med störst aptit på ny fossilfri el, LKAB:s VD Jan Moström har en aning. Han får köra vidare med ”att det måste gå”.
Nu måste snack bli till verkstad. En energikommission värd namnet för att staka ut hur vår elförsörjning ska se ut när den är i ordning. Vetenskap måste trumfa ideologi. Inga ad hoc lösningar, som blir till hinder för framtidens elnät.
Vattenfall måste få ägardirektiv, som ger dess ägare – folket och industrin – el framför titeln klimatvärldsmästare. Vårt elsystem har varit världsklass. Dit ska vi tillbaka!
Evert Andersson / Mats Kälvemark
Källa: Klimatupplysningen