Nyheter
Vindkraft i Göteborgs skärgård – en infekterad fråga
Ett företag vill betala invånarna på Öckerö miljontals kronor om året. Samtidigt vill de bygga en park av 320 meter höga vindkraftverk i hjärtat av Göteborgs skärgård.
Parken skulle kunna ge el till hela Göteborg.
Och det flesta är överens om att Sverige behöver mer el – inte minst för att klara klimatkrisen. Men ingen vill ha energiproduktion på sin bakgård.
Sexåriga Amandus lägger sig och vilar lite längst upp i hoppborgen innan han häver sig över kanten och glider hela vägen ner. Han får lite för mycket fart och gör en liten flipp längst ner. Amandus får ont i ögat och stannar till hos pappa Martin Almgren innan han ger sig in igen.
– Jag är nog generellt emot det, det känns som att det inte hör hemma här, säger Martin Almgren när han får frågan om vad han tycker om det vindkraftverksprojekt som företaget Eolus planerar utanför Öckerö och Kungälv.
Det är Eolus som satt upp hoppborgen som hans son hoppar i på hamnplanen på Öckerö. Samma Eolus som redan i år planerar att skänka en summa pengar som ska gå till allt från badbryggor till föreningsliv på ön. En summa som ska följas av mer pengar de kommande åren.
Men varför behöver vindkraftbolaget försöka blidka öborna?
Frågan om vindkraftverk ska få resa sig ur havet utanför Göteborgs norra skärgård är infekterad. Å ena sidan kan vindkraftverk på flera hundra meter påverka allt från den nationella säkerheten till livet i havet och fisket – å andra sidan behövs enorma mängder fossilfri el till den gröna omställningen.
För Martin Almgren handlar det om estetik, men det finns en annan nyckelfråga som upprört Öckeröbor betydligt mycket mer.
Lite längre bort på hamnplanen, där det för dagen även står ett gäng foodtrucks och företagstält, står fiskeföreningens ordförande. De har skippat de hårda karamellerna i papper och presenterar riktigt ö-godis – ett rejält gäng kokta kräftor som bara för en liten stund sedan langades upp på kajkanten.
– Vi är cirka 80 fiskare i vår avdelning här i vår kommun, sen är det fiskare från andra kommuner som är i de här vattnen, säger Anders Antonsson, ordförande för Svenska västkustfiskarnas centralförbunds avdelning 1, som själv fiskat i 45 år.
Bakom honom hänger en blåvit banderoll där det står ”Ingen vindkraft på våra fiskeplatser”.
– Vi hoppas att det inte blir av. Det är vår klara ståndpunkt. Vi som fiskare vill inte ha detta, säger Anders Antonsson.
Det han och hans systerorganisationer är mest kritiska till är att de får säga sitt så sent i processen.
– Det är det som vi vänder oss emot, att det bestäms på andra nivåer än gräsrotsnivåer. Vi är inte emot vindkraft, men den här parken, Västvind, är ett dråpslag mot våra fiskare, säger han.
Det är mycket som är oklart och många som är oroliga inom fiskenäringen, menar Anders Antonsson.
– Det är både ilska, oro, frustration över att vi kommer till ett dukat bord, att det är så här det ska se ut, säger han.
Främst handlar det om kräftfisket, berättar han. Men Öckeröfiskarna plockar också upp en del fisk, som kummel och rödspätta, i den del av Västerhavet som Eolus vill bygga sin park Västvind.
Kan producera hela Göteborgs strömbehov
Eolus ser att vattnen utanför Öckerö och Kungälv är tillräckligt grunda och nära land för att de ska kunna bygga billigare och därmed kunna sälja el till rimliga priser.
– Det är lite att hitta en nål i en höstack om man kan balansera alla de här intressena. Om vi inte kan bygga till ett rimligt pris, så är det ingen som vill köpa el. Då försvinner industrin från Hisingen, om de inte kan få tag på billig el, och det vill vi ju inte, säger Stefan Gustavsson.
Han är ansvarig för samhällskontakter på Eolus och har hört många av argumenten mot deras vindkraftplaner förut. Företaget står bakom ungefär 14 procent av Sveriges vindkraftparker. Men det här är första gången de bygger till havs och det är deras största projekt hittills. De har sökt för 50 verk som kan bli upp till 320 meter till översta vingspetsen.
– Om vi får bygga den som vi vill så kan den producera lika mycket ström som hela Göteborg använder, säger Stefan Gustavsson.
De räknar med att parken ska kunna producera el 90 procent av tiden eftersom det ofta blåser i området de vill placera vindkraftverken i.
– Nu när vi ska öka elanvändningen både här, på Öckerö, och i Västsverige, i Norrland och övriga Sverige så måste vi bygga ny elproduktion någonstans. Det är en fördel att bygga den i södra Sverige. Annars måste vi bygga jättemånga dyra ledningar från norra Sverige.
Men han är medveten om att de måste komma överens med yrkesfiskarna i kommunen.
– Vi har jättemycket dialog med fisket. Både för att hitta en möjlighet till samexistens, och så att de kan fiska i parken rent fysiskt, men också om ersättningsfrågan, att vi ersätter uteblivet fiske i parken.
De har presenterat ett förslag som baserar sig på ett fyra gånger så stort område som själva parken och data från Havs- och vattenmyndigheten för värdet av fisket de senaste 10 åren, enligt Stefan Gustavsson.
– Från vår sida har vi upplevt diskussionerna som konstruktiva, vilket gör att vi hoppas kunna nå fram till en överenskommelse.
"Systemet är fel från början”
Det är just fisket som kommunstyrelsens ordförande på Öckerö, Jan Utbult, lyfter som den nyckelfråga som kan avgöra om kommunen kommer att använda sitt veto.
Om de ska sätta käppar i hjulen för vindkraftparken – eller hjälpa processen framåt.
– Vi vill se ett helhetsgrepp på Västerhavet. Fisket är en viktig näring för vår kommun. Sen finns det risker för havsmiljön som vi inte känner till för så här stora projekt. Det kan vara havslevande däggdjur, fiskar och strömmar i havsmiljön, säger han.
Jan Utbult tillägger att han hellre skulle se att myndigheterna hade börjat från ett annat håll, att de bestämt var det får byggas vindkraft och därefter låtit företag konkurrera om just de tomterna. I dag ansöker i stället företagen om ytor där de skulle vilja bygga – först därefter tillfrågas olika aktörer, som fiskare och försvarsmakt.
– Systemet är fel från början, säger Jan Utbult.
Just nu ligger Eolus ansökan hos Mark- och miljödomstolen, samt länsstyrelsen. Kommunen kommer att ha möjlighet att säga sitt, använda sitt kommunala veto, men de har ännu inte landat i ett ja eller nej. Slutligt beslut om tillstånd kommer att fattas av regeringen.
– Så länge man inte kommer överens med fisket så ser inte jag att vi kommer att säga ja. Majoriteten i fullmäktige är tveksam. Så har jag tolkat stämningen, säger Jan Utbult.
Samtidigt har kommunen tagit initiativ till festen i ”hamna” för att visa upp sina planer på tusentals nya bostäder och många nya verksamheter just i de här centrala delarna av ön.
Den lokala företagarföreningen berättar också att de vill se att hamnområdet blir ett slags centrum för olika verksamheter kopplade till havet och en samverkan med de stora industrierna på fastlandet. Deras budskap är att om Öckerö ska kunna överleva så måste man växa.
För att klara av allt det där så krävs det el. Mycket el.
Företaget vill skänka pengar till Öckeröborna
Men Jan Utbult, som är Kristdemokrat, ser inte att den elen ska komma från just vindkraft.
Behöver inte Öckerö vara med och bidra till mer energiproduktion?
– Vi behöver planerbar el vare sig det blåser eller inte. Det vi förespråkar är att man bygger ut kärnkraften, säger Jan Utbult.
Han pekar på utbyggnadsplanerna vid Ringhals på Väröhalvön som en lösning. Att det verkar vara den plats där det finns bäst förutsättningar.
– Det ska byggas där det finns bäst förutsättningar. Och visar det sig vara Öckerö kommun, ja men då får vi pröva det.
Men om det här visar sig vara den plats med bäst förutsättningar för havsbaserad vindkraft då?
– Ja, men då har vi aspekterna med fisket och de kumulativa effekterna och miljöfrågorna.
Eolus planerar att skänka en summa pengar till lokalsamhället på ön. Precis hur det ska gå till är inte klart, men pengarna ska inte gå igenom kommunen eller någon aktör som är en del av tillståndsprocessen.
Det handlar om ungefär en halv miljon kronor redan efter midsommar i år och lite längre fram ska summan uppgå till cirka sex miljoner årligen, när parken är igång och under hela driftstiden. Det kan handla om 30-35 år. Ersättningen ska baseras på intäkterna från parken och kan bli både högre och lägre.
Varför gör ni detta?
– Vi blir i så fall en stor aktör i kommunen och tar områden i anspråk. Vi tycker att lokalsamhället ska ha någonting tillbaka, säger Mathilda Svensson, projektledare på Eolus.
Kan det uppfattas som en muta?
– Pengarna går inte till kommunen utan samhällsaktörer, säger Mathilda Svensson.
Eolus ser summan som en motsvarighet till den ersättning som kan komma att fördelas lokalt när vindkraftverk sätts upp på land. Ett förslag som regeringen utreder.
Även om företaget kan övertyga Öckeröpolitikerna om att inte sätta stopp för projektet så behöver de grönt ljus från ytterligare några instanser. Både länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen.
De juridiska processerna är igång och förhoppningen är att Västvind ska snurra igång 2029.
Men det är inte bara Eolus som vill använda vindarna längs den svenska västkusten för att generera el. Just nu är det flera projekt på gång, en del är bara i startgroparna och andra har redan passerat flera hinder på vägen mot ett fulländat projekt. Om man räknar alla verk som ligger i projekten från norr till söder handlar det om flera hundra potentiella verk – även om en del företag har sökt inom samma områden.
Två parker i Halland har fått byggtillstånd av regeringen: Kattegatt Syd, Vattenfalls projekt utanför Falkenberg, och Galene, OX2:s projekt utanför Varberg. Men det återstår fortfarande vissa andra tillstånd, som exempelvis beslut om tillstånd att lägga ut undervattenskablar.
Kan inte längre se fiskens mönster
Men det finns redan en park. I havet mellan Sverige och Danmark, lite mer än fem kilometer söder om de fyra filerna på Öresundsbron ligger nämligen Lillgrund. Sedan 16 år tillbaka.
Björn Grip var fiskare innan parken byggdes och fiskar där än i dag. Garnen ligger redo i hans åttametare MÖ56 Fotöviken i Klagshamns hamn innan klockan är sex på morgonen. Båten är döpt efter området lite längre ner längs Skånekusten där han vuxit upp.
– Friheten! Du vet aldrig, det är samma spänning varje morgon, förklarar Björn att han nu har gett sig ut morgon efter morgon i 43 år.
Han tog över fiskeverksamheten från sin farbror och när han navigerar ut från hamnen syns vindkraftparken tydligt i västlig riktning. Den stod klar 2007, sju år efter bron som tronar i nordlig riktning.
Där står nästan lika många verk som ska resas i Västvind, 48 stycken, men de är betydlig mycket lägre, 115 meter, och står därför tätare.
Björn Grip är den enda yrkesfiskaren kvar i Klagshamn och tack vare den lilla butiken i hamnen med fisk- och skaldjurslunch kan han fortfarande leva på fisket. Han berättar att det finns flera anledningar till att fisket i området i dag inte är vad det har varit. Flera kvoter har minskats eller stoppats.
– Det var först laxen, sen ålen och sen försvann torsken. Och sillen är nästan också mer eller mindre slut eller stoppad. Så det är alldeles ingenting kvar att fiska, säger han.
Men det handlar också om allt från bron och konkurrens med storfiskare från Bohuslän till miljöfaktorer, menar han.
Precis som de före honom lärde han sig de mönster som torsken, sillen och ålen följde varje årstid – och kunde på så sätt lägga sina garn på rätt plats. Förr kunde de fiska efter almanackan, men sedan 20 år ser han inte längre de mönstren.
Kan du se att vindkraftsparken påverkat?
– Vi bedrev inget fiske där, det hade redan försvunnit. Innan bron kom och de ändrade farlederna fiskade vi väldigt mycket här nere, säger Bengt och tillägger att det tidigare var en bra plats att stå på när man behövde lite lä i svårt väder.
Han menar att eftersom det är så många faktorer som påverkar fisket är det svårt att peka på vad just vindkraften bidragit med. Han har många gånger hört kritiken att det är yrkesfiskarna som utarmar bestånden, men det håller han inte med om.
– Fisket det minskar, det minskar väldigt mycket. Men största orsaken tror jag är miljön. Klimatet och syrebrist i vattnet, säger han.
Men han ser att de planerade parkerna, som parken Kriegers flak lite söderut som ska utökas till svenskt vatten, krymper fiskets utrymme.
– Vissa platser är guld värda, tar man bort de platserna blir det inget kvar.
En utarmad tradition
Det har gjorts flera rapporter om hur Lillgrund har påverkat miljön och ytterligare en undersökning sjösätts av SLU och Vattenfall i år. De har tittat på miljön och fisket både före och efter byggnationen och kommit fram till att effekterna på fisk och fiske varit begränsade. Men de skriver att det resultatet måste tolkas försiktigt eftersom det handlar om ett område som redan var och är bullrigt från fartyg.
Inom forskningen finns det farhågor om att vibrationer kan stressa djurlivet.
Utredarna har inte sett någon större effekt på den totala mängden fisk, men arter som torsk, ål och stensnultra har omfördelats och sökt skydd runt den sprängsten som man la runt vindkraftverket för att minska erosion.
För fiskarna på Öckerö handlar det inte bara om hur de kommersiella arterna kan påverkas, eller om ersättning för uteblivet fiske. De är också rädda att en lång tradition ska utarmas.
– Vi har fiskat där i 100 år. Fiskarna i Öckerö kommun har varit organiserade sedan 1929. Man pratar om ersättning som gäller några år. Men de pojkar som kommer hit med kräftor är unga pojkar med familj. De vill kunna fiska där i framtiden som de gör i dag, säger Anders Andersson där han står på hamnplanen på Öckerö.
Han lägger vikt vid att de inte är emot vindkraft som energislag. Det är platsen som är problematisk.
– Vi förstår att folk behöver ström, men vi kan inte acceptera att det läggs i våra fiskevatten. Och det här är bara en av park, sen täcker man hela Bohuskusten av parker.
Källa: Göteborgs-Posten