Trålfiske efter siklöja
Trålfisket efter siklöja sker i huvudsak genom partrålning och det bedrivs på senhösten i anslutning till fiskens lek i Norrbottens skärgård. Siklöjan fiskas nästan uteslutande för sin rom och landas i hamnar i närheten av fiskeområdena. De främsta landningshamnarna är Storön (Kalix, 52%) och Lövskär (Luleå, 20%), följda av Renö (Piteå, 8%) och Junkön (Luleå, 6%).
Fisket efter siklöja är helt nationellt reglerat. Fisket med parbottentrål regleras med ett särskilt nationellt trålfisketillstånd. Högst 40 tillstånd får finnas samtidigt i hela Bottenviken och fartygen får inte vara större än 14 m. Trålfisket börjar den 20 september och slutar 31 oktober varje år. Fisket har ett visst inslag av sam/egenförvaltning.
År 2015 bedrev 29 fartyg (mellan 10 och 14 meter) fiske efter siklöja med partrål år 2015. Tillstånd att fiska med ett fartyg (så kallat enkelspänne) har dock förekommit. Totalt 35 trålfisketillstånd har delats ut årligen sedan 2007 och alla dessa fartyg har mer eller mindre varit aktiva i fisket. Genom att fisket bedrivs under en mycket kort period så är de flesta av de yrkesfiskare som fiskar siklöja i Bottenviken också aktiva i andra fisken (laxfiske, fiske efter sik och strömming), ofta med en annan båt.
Siklöjan utgjorde 95 % av landningarna i fisket, med ca 1600 ton per år i genomsnitt under åren 2013- 2015, och nära 97 % av det totala värdet på 54,6 miljoner kronor per år. Medelvärdet av landningarna och värdet per år 2013- 2015 för fisket av siklöja med bottentrål motsvarar 1 % av mängden och 5,5 % av hela värdet av det svenska fisket.
Informationen i beskrivningarna är hämtad från SLU rapport 2018:3 - Atlas över svenskt kust- och havsfiske 2003-2015. Författare Mikaela Bergenius, Andreas Sundelöf, Sofia Carlshamre, Håkan Wennhage & Daniel valentinsson. Aqua Reports 2018:3.